Recension: ”The Amazing Spider-Man” (2012)

Bara tio år efter första delen i Sam Raimis trilogi om allas vår vänskaplige granne Spiderman har vi nu fått en reboot som berättar i princip samma story. När vi för något år sedan fick höra detta tyckte många – inklusive mig själv – att det hade gått för lite tid mellan Tobey Maguires rolltolkning och en eventuell nystart. Sen rullade dock goda nyheter in som på löpande band, exempelvis om att Andrew Garfield fått titelrollen och att registolen erbjudits regissören bakom (500) Days of Summer, Marc Webb. Nu rullar filmen på biografer runt om i världen, och jag kunde direkt efter att jag hade sett den konstatera att det solklart är den bästa filmen hittills om den mänskliga spindeln. 

Marc Webb (efternamnet!) kör nämligen ett helt nytt och fräscht grepp som definitivt krävdes för att han lyckat skulle kunna berätta en story liknande den vi tog del av år 2002. Det är mörkare, det är snyggare och det är mer… ”Webbigt”. Visst, det finns specialeffekter, maffiga actionscener och stark seriekänsla även här, men det är ändå karaktärerna, relationerna och skådespelarna som står i centrum. Varenda skådis i den här filmen är bättre än sin motpart i Raimis trilogi. Andrew Garfield och Emma Stone är oerhört starka i sina roller och med en birollslista som inkluderar namn som Martin Sheen, Sally Field, Dennis Leary (varför ser vi inte mer av den här snubben?) och Rhys Ifans har man inte mycket kvar att önska.

Även om Rhys Ifans ”The Lizard” på många sätt påminner om Willem Dafoes ”The Green Goblin” så lyckas Ifans skapa mer trovärdighet och tragedi kring sin karaktär. Då The Lizard är en muterad människoödla och The Green Goblin är en ”galen vetenskapsman” i egenbyggd dräkt måste detta ses som en stor bedrift. Till en början var jag väldigt orolig över att specialeffekterna som skulle krävas för att skildra The Lizard inte skulle hålla måttet, men efter att ha sett filmen kunde jag inte vara mer nöjd. Det är inte bara The Lizard man har lyckats med heller, utan det visuella är i princip fläckfritt på alla plan. Även 3Dn används på bästa sätt och det är nu svårt att tänka sig något som passar bättre i det här formatet än en snubbe som svingar sig fram genom skyarna.

Det som dock imponerade allra mest på mig när det gäller den här filmen är kärleksbiten mellan Spider-Man och Gwen Stacy (Emma Stone). För det första är det skönt att slippa Mary Jane och för det andra så måste detta vara den bästa subploten kring kärlek jag har sett i superhjälte-väg. Den är vacker, välstrukturerad, välspelad och välregisserad på alla sätt och vis. Kärleksbitarna brukar alltid komma i andra hand när det gäller den här typen av filmer, men här är det dess starkaste sida. Man känner verkligen med Stacy och Parker, man tror på dem.

Det är bara att ta av hatten helt enkelt, och buga för de som gjort den här fina, underhållande och smått fenomenala filmen. Den som vill ha ren sommaraction lär inte bli besviken, men inte heller den som söker något mer än så.

Annonser

2 thoughts on “Recension: ”The Amazing Spider-Man” (2012)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s